If your clothes can be stretched- so can the truth

Nu är det full fräs som gäller här för jag vill bli klar med detta eviga bantande nu! Jag börjar sommarjobba vecka 26 och då blir det svårt att låta bli kolhydraterna aftersom jag ska jobba natt och där behöver man kolhydrater för att orka hålla sig vaken (jag vet, jag har försökt utan). Jag kör stenhårt fram tills den 31 maj när min son ska ha kalas och då ska jag bara chokladtårta, muffins och kakor, och jag känner mig själv, jag komme rinte kunna låta bli att smaka så då har jag inplanerat fusk i ett par dagar, sen är det på det igen tills jag börjar jobba. Sen får jag nog försöka med sallad och långsamma kolhydrater typ grova mackor , frukt och så.  Nu ligger mitt BMI äntligen på 24 så jag ligger inte på överviktigt längre (över 25). 

I går så satt jag och min dotter och tittade på Du är vad du äter på 3an, min man satt i soffan brevis men jag tvivlade på att han faktiskt tittade eftersom han bara tittade efter att ha blivit nedröstad av oss. Efter programmat så sa han plötsligt... "ska vi börja ta morgon promenader du och jag innan de stora barnen vaknar?" Jag trodde han skojade så jag skrattade bara... Min man är emot allt vad träning heter och vi har inte motionerat en enda gång de 3 år vi varit tillsammans. Men han menade allvar och kl 6 imorse ringde klockan och vi gick upp, klädde på oss och lillkillen och sen gick vi ut i en halvtimme rask takt. Jag hade velat en hel timme men bara att han gick upp och gjorde det är som ett mirakel! I morgon ville han gå ut ännu tidigare!

Först delade Mose havet, sen delade Jim sin soppa och nu detta! Miraklernas tid är inte förbi!